Whenn

Nypåkommen lek som tvingades fram av en sedvanlig kylskåpstorka i slutet av Juni. Jag hade inte något vettigt för mig, som vanligt. Och var även lätt bakfull, även mer eller mindre det som vanligt. Allt som fanns i kylen var kaviar. Jag tog kaviar, gjorde en macka med kaviar och sjönk ner i soffan som en allierad bomb letandes efter en nazistisk u-båt, eller tvärtom (fast inte enligt filmen U-571. Den filmen är helt sinnesjukt orealistiskt och kanske en av de sämre biprodukterna någonsin av amerikansk patriotism. Fast den listan är jäääävligt lång). Men min smörgås (jävla ord egentligen) med kaviar intresserade mig inte, den fick inte mitt blod att flyta snabbare, inte mitt hjärta att banka fortare, och jag tänker: nu dör jag av tristess.
På tv:n visas något av de där spelprogrammen som de lurar pensionärerna med, och jag kollar i fascination på hur idiotiska dessa program faktiskt blivit. Inte ens de tjejer som innan kunde få en att koppla av sitt intellekt för att se finns kvar, utan nu verkar det bara vara "fina flickor" från Borås i dessa program. Var förresten inte Linda Bengtzing med i ett sådant program?
Ett vagt minne av detta.
I vilket fall som helst börjar jag mumla "kaviar".
"kaviar,kaviar,kaviar..." muttrar jag fram.
"kaaaaaaaaaviar...kaviaaaaaaaaaar...kaaaiiiiivar."
"kakakakakakakakviar."
"kaviar - kaka -kaka med kaviar!"
Har ni läst hit och vill veta mera?
Då är ni idioter.