Whenn

Imorgon kommer jag antagligen att ta och skriva en sammanfattning av blogg-festen som jag antar precis har ägt rum.
Vad tyckte deltagarna? Vad hade deltagarna på sig? Kommer jag att vara intresserad eller bara skriva en cynisk och satir-drypande text som någonstans leder fram till att bloggare i grunden är tråkiga människor för att roliga människor inte har tid eller ork att sysselsätta sig med att blogga hela dagarna.
Gör detta mig till en tråkig människa?
Och varför är jag så förbannat sliten när jag knappt hunnit leva mitt liv?
Eller en ännu bättre fråga, varför är alla i min ålder så förbannat slitna? Jag får se ifall jag kan besvara en eller flera av dessa frågor imorgon.
Ifall jag hinner, för man vill ju inte vara en tråkig bloggare.

Lite kommentarer om andra bloggar (för de som inte vet skrivs alltid de intressantaste texterna mellan 4-6 efter fredagar och lördagar.)
Till Ida Elinor som tydligen jobbar som barnflicka i New York (läs: New Jersey - vilket, för övrigt Ida, inte alls är New York):
Det heter inte Jet Leg, fast det hade varit ganska roligt, det heter Jet lag.

Till Korkentheoneandonly som skrev följande:
Vem sa att ensam inte kunde va stark??
på ett sätt så håller jag med fullt ut det håller inte i längden, det hade inte hållt då jag minsa sista dar skulle gå? För stark var det sista ja va!! Hade jag inte ringt det samtalet hade livet kanske varit annorlunda nu, kanske ja skulle suttit på en sandstrand någonstans och funderat på hur livet egentligen skulle varit.. Kanske hade livet varit enklare om man som barn kunde flytt till en bättre plats där man slapp att se allt som hände, kanske det inte hade satt sina spår till den jag är i dag rädd, osäker och inte tror på mig själv.. Men se på mig här har jag gjort klart gymnasiet gått en till utbildning och nu ska fortsätta påbyggnads utbildning, varför skulle jag inte vara bra? Vem säger det.. Jo det är min dåliga självkänsla och tron på mig själv som brister.. Inuti mig finns ett rum som aldrig blir fyllt det är bara ett stort svart hål som inte går att fylla, varje gång det händer något jobbigt så kommer det rummet upp som bara är svart och fyllt av hat.. Då startar hela processen om på nytt.. Jag hackar på mig själv för saker som hänt, det är mitt fel att jag har blivit så dålig på vissa sätt.. En utsida kan man dälja allt med, men kryper du in hos mig kommer du bli kvävd, jag kommer att utrota och döda dej.. Du överlever inte hos mig.. Häromdagen efter jobbet kommer jag hem och få se ett vykort som ligger i brevlådan det är från min låsas mamma, i det brevet står det att jag ser ut att vara stak och ha ett bra liv, att jag lyckats bra med min hund och jag kände mina läppar log in mot mitt svarta rum och sa "aha här fick du ditt hål, mig kan du inte lura jag är bra som jag är " huvdsaken är att man kämpar.... När kraften finns...

Därför fylleskriver man aldrig, det blir bara deppigt skit som ingen vill läsa. Jag har själv prövat och inte ens jag tycker att jag är speciellt intressant när jag fylleskriver. Det suger att läsa saker som man skrivit när man är dum och ledsen över att man är så dum. Ett tips: När du kommer hem, sov. Eller kolla på Ellen deGeneres. Eller sätt på en film, vilket inom tio minuter leder till att du sover.

I övrigt kan jag konstatera att det finns två typer av bloggare som har stor majoritet:
Kvinnliga bloggare i 20-års åldern som skriver om mode, kändisar, och deras oftast ganska sorgliga liv. För att kvinnor i 20-års åldern verkar leva i stort sätt ganska sorgliga liv - något som jag har haft långa diskutioner (detta ord måste på något sätt vara felstavat, kommer inte bara på hur) om med min BÄSTA KOMPIS STINA-LEE!
Kvinnliga bloggare i 20-års åldern som är ute och reser och därför måste skriva absolut allt de gör så att alla kan ta del utav detta. De flesta som är ute och reser verkar mest vara ute efter att beta av "intressanta platser" på ett sätt som en japansk tour-guide skulle bli imponerad av och/eller att berätta hur otroligt roligt det är att dricka i andra länder, eller den gamla klassiska spaningen att killarna i detta främmande land är på något, eller alla, sätt bättre än svenska killar.

Den perfekta stormen bildas dock då dessa två fenomen kolliderar. Vilket min kompis informerar mig om, händer hela tiden för tillfället då den första kategorin ägnar sig åt att resa lite.
Det absolut värsta med bloggar (FÖR ÖVRIGT) är att de helt har dödat myten om att det finns något intressant under ytan på de flesta människor man träffar.
För detta borde bloggen som fenomen ställas inför rätta för brott mot mänskligheten.
Bara mina tankar.