Whenn

Jag vet att det inte är speciellt häftigt eller för den delen coolt att gilla Håkan. Jag vet att jag som född i Göteborg och (nästan) uppväxt där egentligen måste gilla Håkan lite. Och att det därför är otroligt ocoolt att gilla Håkan. Men jag gillar Håkan. Jag gillar Håkan för att han gör bra musik som jag gillar, låtar som får mig att vilja mysa i ett regningt Göteborg med en flaska whiskey som enda sällskap väntandes på att ens liv skall bli bättre. Håkan får mig att vilja sitta vid Röda Sten och se unga människor dansa genom natten, även här med en flaska whiskey som enda sällskap. Håkan Hellström är den enda som får mig att längta efter whiskey, och det är en komplimang.

MITT LIV - EN KORT BIT UR DETTA - PERFECT?
En dag med båt, sol och bad. Vilket är roligt. Men jag gillar inte perfekta dagar, det suger lite att allting är perfekt. Jag gillar smutsigt skit som legat blivit vindpinat, nedslitet, uppbränt. Jag gillar det imperfekta, något som gäller absolut allt i mitt liv. Så jag sitter och stirrar ut över en perfekt solnedgång på en skön ö med lite roliga människor (och jävla hang-arounds) och känner att jag nog borde vara gladare än vad jag är. Så där glad som jag bara är när jag är full och ligger på någon annans soffa stirrandes i taket och bara tänker de där djupa tankarna som kommer vid fem-tiden, med lite för små kalsonger och lite för stökigt hår, med mina två väldigt deppiga och roliga vänner kedjerökandes cigg samtidigt som de berättar för mig varför alla män är svin, och varför speciellt musiker är svin. Där är jag lycklig, där är jag hemma.
Man kan väl säga att jag är ganska upp-fuckad i huvudet.
Minst sagt.

Iallafall är Gårdakvarnar och skit en av de 100 bästa låtarna som någonsin gjorts. Jag vet inte riktigt varför men så är det bara, jag älskar helt enkelt den jävla låten. Och ibland räcker det som förklaring, det och att jag vill sitta i ett regnigt Göteborg med en whiskeyflaska som ända vän.