Whenn

Någonstans mellan 5-6 igår natt somnade jag. Detta är ganska ointressant egentligen, på många sätt och på många nivåer, men någon gång där mellan 5-6 somnade jag. Springandes in i drömmarnas land, inte ont anandes om vad som väntandes.
Jag drömde en konstig dröm, en väldigt underlig dröm. En dröm som fick mig att vakna genomsvettig. Jag drömde att jag var på typ ett badhus själv, och satt på en av de där pensionärsbänkarna, där trötta pensionärer hämtar kraft för att kunna gå och lägga sig den grunda delen av basängen med sina små blåsor och trötta uppsyner. Jag visste inte riktigt varför jag satt på bänken, men jag visste att jag var tvungen att sitta där. Stirrandes ut över detta till synes oändliga badhus väntade jag på att något skulle hända. Visst hände det ting, men jag som vid det här laget måste ha misstänkt att det skulle komma något av erotisk karaktär eller liknande måste ha blivit besviken.
Det enda som händer i hela drömmen är att människor jag känner kommer och sätter sig brevid mig.
De ser mig inte.
De hör mig inte.
Jag ropar.
Ingen bryr sig.
Jag är ett spöke i mina egna drömmar och det svider i själen.

Jag lyssnar på när Håkan Hellström sjunger att han är "Kär i en ängel" och jag ler. Kärlek, verkar de flesta kunna enas om, är också det ett jävla gissel. Orka vara så jävla sårbar och beroende av någon annan, alltid sökandes efter tecken i himmelen som en jävla cromagnon grottmänniska. Jag är så jävla glad över att jag bara träffar i stort sett ointressanta tjejer, det blir lättare så.
Förresten är pop från Göteborg rena motsvarigheten till pop från Japan. Tänk på det, MUSICLOVERS!
J-pop är lika slipad som stenar under isberg och superproducerat,  medan G-pop är smutsigt och ärligt.
Jag antar att man på något sätt kan parafrasera detta till en metafor om människorna från dessa platser, men jag orkar för tillfället inte. Gör det själv, ni läsare som kan skriva. Det blir nog bättre så ändå.
Detsamma gäller förresten musik från Stockholm också, då den förstås är J-pop i denna ekvation.
Göteborg är den krossade drömmarnas, den hårda blåstens och den gråa himlens stad.
Göteborg är fast i höst på samma sätt som Antarktis är fast i vinter. Ibland flashar tecken på andra årstider förbi, kanske sol en dag eller två eller ett snöfall runt December, men alla vet att det lika förbannat alltid är höst i Göteborg.
Staden där höstdepressionen förtjänar en staty brevid Poseidon.

Jag har en tendens att ta upp glas och sedan glömma att ta ned dem.
För tillfället har jag 14 glas på strategiskt uppställda platser runt om i mitt rum.
Det suger ganska mycket egentligen.
Vaknade precis och ville bara dela med mig.
Hoppas ni har en bra dag.
Maverick Out.

PS. Förresten är detta den första texten jag är nöjd med på en vecka. Godis och Vikingayxa!