Whenn

Jag har under snart två månader använt mig av ett allias på min inte alls så njutningsfulla resa genom bloggvärlden.
Då det verkar vara den gängse uppfattningen att man skall kommentera andras bloggar bara för att själv bli sedd gjorde jag det enda rätta ur cred-perspektiv och började kommentera med adress till en blogg som inte fanns, nämligen inteerikgadd.blogg.se
Denna blogg startade som ett ganska dåligt skämt men senare kom jag på att jag inte ville att detta skulle vara ett dåligt skämt utan, som den väldigt roliga person jag är (dock inte lika rolig som Tobbe -väldigt rolig person, som faktiskt inte alls är så rolig), bestämde jag mig för att det skulle bli ett bra skämt.
Idén lika enkel som genial, jag skulle starta en blogg där jag varje dag lade upp en bild av ett slumpmässigt föremål som en kabala och den enda existerande bildtexten skulle vara (typ): Inte Erik Gadd, en kabala.
Denna tanke roade mig, och roar mig fortfarande för all del, tillräckligt mycket för att försöka trycka in denna av muser nedsända idé till hård, spetsig verklighet.
Det gick inte.
Jag fick inte skapa en till blogg och internet, du nätverk av pedofiler, sexgalningar och alla pedantiska människor som du orkar med (alla tre kan med glädje träffa dig vilken tid på dygnet som helst i så kallade forum där de hjälper dig att nära ditt hat mot den mänskliga rasen), får vänta med att geni-förklara mig.
En kort simulation av ett liknande scenario visade att denna sida antagligen hade haft upp emot 10 träffar om dagen, görandes den mycket mer populär än min egna, egentligen mycket mer intressanta blogg.
Men det är skit ni äter och skit ni läser, så ni hade väl varit nöjda, ni drottningar av bloggar, ni präster av mode, ni kungar av dumhet.