Att lyckas, Rispuddingens vara eller inte vara, en personlig anektdokt!
Ni kanske någon gång hört en låt, antagligen i någon form av "förvirrat" tillstånd som vissa människor envisas med att kalla det, som ni älskade från första sekunden till sista utan att ha någon aning om vad den hette, vilka som gjorde den, vilken genré den tillhör (VEM FAN BRYR SIG!, DET FINNS FYRA GENRÈR: BRA, DÅLIG MEDIOKER OCH COLDPLAY) och så vidare. Du kanske vaknar nästa dag och tänker:
"Fan vilken jävla bra discojoint (jag lånar av mina föräldrars språk)! Jag måste höra den igen"
Du kan även vakna och tänka:
"Vad in i helvete gjorde jag igår, varför ligger jag på en utlagd uppsättning av (brädspelet) risk och hur fan kan gubbarna ha så jävla vassa gevär?
I vilket fall som helst så kommer du antagligen varesig du vill det eller inte ändå komma ihåg den "asgoda" "discojointen" mer eller mindre i ditt undermedvetna.
Och du kommer alltid vara lite, lite olyckligare tills du hittar låten du letar efter.
Jag har hittat låten jag letat efter!
Den heter "I don't gonna teach your boyfriend how to dance with you", görs av "The Black Kids" och jag är ganska säker på att jag har kycklingdansat till den.
Den är asbra. Den får mig att bli glad men samtidigt sugen på att beställa shots till jag dör av alkoholförgiftning och/eller gifta mig med en kvinnlig tatuerare och flytta till Estland.
Som ni kanske förstår så har jag splittrade känslor till "discojointen" i fråga.
Angående anekdokt så var jag, som jag kanske nämnt innan I FRANKRIKE UNDER ETT HALVÅR!
FRANKRIKE!
HALVÅR!
PAGE!
Vi var ett litet fryntligt (ingen aning om vad fryntligt betyder men jag gillar det. Får en bild av en gristryne i huvudet så jag gissar på att det har något med grisfest att göra) svenskgäng där nere och bland dem fanns en reseledare som var där varannan vecka eller något sådant.
Denna tjej såg ok ut, kanske till och med bra. Jo, antagligen mera bra än ok.
I alla fall så bestämde sig en kompis kompis en natt att ta sina chanser med denna person.
Det gick väl ok, han svingade sina Håkan Hellström hatt och låtsades som om han brydde sig om vad hon pluggade hemma.
Det gamla vanliga.
När de började komma in i det stadie som man skulle kunna kalla "Boom or bust" i brist på annat så ser han plötsligt att hon har en förlovningsring på sig.
Så klart så får han inte moralpanik utan fortsätter ändå (FAN VAD LÅNG DENNA BLEV, DEN SKULLE INTE BLI SÅ LÅNG, UUUUU) med sina "framförflyttningar av ställningarna". Men hon envisas med att även om hon gillar honom så är hon förlovad.
Så det går inte.
Fast hon är egentligen inte förlovad.
Hon har bara med sig en ring "ifall att..."
Detta "ifall att" berättade hon har ofta att göra med medelåldersmän.
Smartare tjej får man nog leta efter.
Angående rispuddingens vara eller inte vara så säger jag vara med sylt, annars kan de gå i dinosauriernas (jätte)fotspår.
"Fan vilken jävla bra discojoint (jag lånar av mina föräldrars språk)! Jag måste höra den igen"
Du kan även vakna och tänka:
"Vad in i helvete gjorde jag igår, varför ligger jag på en utlagd uppsättning av (brädspelet) risk och hur fan kan gubbarna ha så jävla vassa gevär?
I vilket fall som helst så kommer du antagligen varesig du vill det eller inte ändå komma ihåg den "asgoda" "discojointen" mer eller mindre i ditt undermedvetna.
Och du kommer alltid vara lite, lite olyckligare tills du hittar låten du letar efter.
Jag har hittat låten jag letat efter!
Den heter "I don't gonna teach your boyfriend how to dance with you", görs av "The Black Kids" och jag är ganska säker på att jag har kycklingdansat till den.
Den är asbra. Den får mig att bli glad men samtidigt sugen på att beställa shots till jag dör av alkoholförgiftning och/eller gifta mig med en kvinnlig tatuerare och flytta till Estland.
Som ni kanske förstår så har jag splittrade känslor till "discojointen" i fråga.
Angående anekdokt så var jag, som jag kanske nämnt innan I FRANKRIKE UNDER ETT HALVÅR!
FRANKRIKE!
HALVÅR!
PAGE!
Vi var ett litet fryntligt (ingen aning om vad fryntligt betyder men jag gillar det. Får en bild av en gristryne i huvudet så jag gissar på att det har något med grisfest att göra) svenskgäng där nere och bland dem fanns en reseledare som var där varannan vecka eller något sådant.
Denna tjej såg ok ut, kanske till och med bra. Jo, antagligen mera bra än ok.
I alla fall så bestämde sig en kompis kompis en natt att ta sina chanser med denna person.
Det gick väl ok, han svingade sina Håkan Hellström hatt och låtsades som om han brydde sig om vad hon pluggade hemma.
Det gamla vanliga.
När de började komma in i det stadie som man skulle kunna kalla "Boom or bust" i brist på annat så ser han plötsligt att hon har en förlovningsring på sig.
Så klart så får han inte moralpanik utan fortsätter ändå (FAN VAD LÅNG DENNA BLEV, DEN SKULLE INTE BLI SÅ LÅNG, UUUUU) med sina "framförflyttningar av ställningarna". Men hon envisas med att även om hon gillar honom så är hon förlovad.
Så det går inte.
Fast hon är egentligen inte förlovad.
Hon har bara med sig en ring "ifall att..."
Detta "ifall att" berättade hon har ofta att göra med medelåldersmän.
Smartare tjej får man nog leta efter.
Angående rispuddingens vara eller inte vara så säger jag vara med sylt, annars kan de gå i dinosauriernas (jätte)fotspår.
Kommentarer
Trackback