En jävla recension! Hurray!

Min förbannelse (sömnlöshet) är eran (presumtiva) glädje.

Hulken.
Ett grönt monster spelat av Ed Ed (Edward Norton). För er som inte känner till Ed Ed så har han lite samma egenskaper som sina andra superkolleger Christian Bale och RDJr. De är med i ungefär 30% bra filmer och 70% dåliga filmer, varav de dåliga 70% till 50% är så dåliga för att de är sinnesjukt pretantiösa och/eller tråkiga.
Dessa 'skådisar', som min mamma i 10-års åldern hade kallat dem, är dock alltid bra även i dåliga filmer.
Och det är tur att Ed Ed är med.
För Liv Tyler gör det absolut främsta hon kan för att få musli att verka roligare än vad hon är i filmen, specialeffekterna är antagligen hämtade från baksidan av ett muslipacket, och manuset antagligen skrivet av samma person som skriver artiklar om varför fullkorn är nyttigt på baksidan av muslipaketen (För er som inte fattat det än, fullkorn är en jävla myt. Driven av 2000-talets största myt, att du kan äta dig smal). Ifall den precis efteråt blir beskriven som "sömnig" och "iron-man light" så är det inte en jättebra film.
Men Ed Ed är med.
Två skinnade hamstrar av valfritt möjliga maximala.
Jag dömmer inte.

Kan Batman: The Dark Knight komma snart så att jag kan geni-förklara han som dog (Heath Ledger) men tycka att Christian Bale inte är lika bra för att han spelar samma roll igen (vilket han har betalt för att göra.)
Och jag, ovanstående meningar är en parodi på filmrecensenter och hur dumma i huvudet en stor del av dem är.
Läs gamla Austin Powers recensioner ifall ni inte tror mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0