Whenn

...för att jag inte skall bli helt jävla galen. Jag  vaknar, och nu skojar jag faktiskt inte, det börjas tjata direkt.
Det är fanimej helt sinnesjukt. Låt mig vakna, låt mig dricka mitt kaffe och suga i mig min näring innan du, som bara bidrog med spermier och inte ens gjorde jobbet, börjar tjata på mig. OK ifall det vore min mamma, hon har ju ändå rätt till det. Hon bar mig runt i 9 månader för att sedan slänga mig ut från världens bästa hyreslägenhet till en kall värld. Jag misstänker att de nio månader man spenderar i mörker och värme kan vara de bästa nio månaderna i ens liv. Förresten är det ett välkänt faktum att det är på följande sätt som ens relation med föräldrar fungerar; ju mindre kontakt dessto mera kvalitet på kontakten. Helst skulle man bo i Nepal och skicka en av sina husslavar hem någon gång i månaden med ett litet "jag-är-ok"-meddelande. Men nu tvingas man bitcha om det som en 7-11 arbetare med mens.
Lyteskomik-gudinnnan fortsätter för övrigt att ta död på det nationella såväl som det globala intellektet genom att långsamt döda alla tankar som inte har om smink att göra.

(Kommentar av min egna text: Denna text är tråkig och du borde inte läsa den. Jag skrev denna text det näst-första jag gjorde på morgonen. Jag hade inte fått mitt kaffe. Jag gjorde en inkorrekt kvalitetsbedömning. Ifall du inte redan läst det, hoppa över.)