Whenn

Jag kan ibland, när jag gör som killar gör (kliar mina könsdelar - helst med en tiger klo (Hur fan stavas klo på svenska?)) blir positivt överraskad över att mitt epos - min gudastav, organiska fjärrkontroll - livsmätare (Full när man är glad - Tom när man är ledsen - och konstigt nog tom när man är full), pensel till livets stafli och så vidare är större än vad jag kommer ihåg att denna gloriösa uppenbarelse (tvek)  var. Det värmer i hjärtat som en hjärtattack på glögg. Jag kanske mäter den lojt med ögat och konstaterar glatt att den nog ändå har vuxit...lite...kanske. Och så blir jag lite nöjd och myser ner mig. Jag tror att man som tjej inte riktigt förstår hur viktigt det är med storleken på ens gloria för en kille. Inte så mycket för mig då, för att jag har givit upp att vara störst och bäst (hahahahahahah) längst hela sexfronten. Kapitulerat till tyskar och afrikaner och lämnat stafett-staven (HAHAHAHAHA) vidare till dessa att bära för evigt. Kanske för att sex inte intresserar mig så jävla mycket trots allt. Jag är nog en jävligt osexuell människa. Stackars mina spermier. Men någonstans i mig så bor det en högstadie-slyngel som tycker att det är den viktigaste frågan i världen. Det och att skaffa fram godispengar till drömhus. Mmm. Drömhus,

Ps. Ni lägger märke till hur jag lägger undan mitt ganska seriösa inlägg bakom ett nonsens-inlägg? Mycket bra får jag säga själv. Mycket bra.