De gravidas försvinnande

För att göra en klassisk inledning så slog det mig för ett sedan, när jag var på kickboxning... (förlåt?)
iallafall slog det mig att man aldrig ser gravida runt staden längre. För ett par år sedan så var det ju någonslags tävling i att vissa upp magar fulla med foster dåligt gömda bakom olika typer av gardintyg. För som vi alla vet (?) är mammaklänningar bara gardiner som inte sålt tillräckligt bra och därför gjorts om till s.k mammaklänningar. För er som inte vet vad jag pratar om så är det bara att gå till BB och stirra på dessa skapelser av det fulaste textilbranschen har att erbjuda.

Iallafall så ser man inte gravida på stan längre och jag tror att det har att göra med kändisar.
Alla kända människor i hela jävla USA var ju gravida ett tag och gick stolt runt i gardiner på diverse sämre tidningars framsidor. Men nu är ingen längre gravid utan har upptäckt charmen med småbarnslivet (ingen charm, kamp på liv och död) och creddigheten med att bli gravid (som om det vore något speciellt. Bevisligen så har åtminstonde 5 miljarder kvinnor och en man varit gravida under det senaste århundradet.) försvunnit. Men vad gör dessa livets ryggsäckar nu?
Gömmer de sig hemma kollandes på Dr.Phil och undrar ifall deras barn i framtiden kommer att bli helt uppfuckat? (Mammor som kollar på Dr.Phils barn har i regel 75% mer mentala problem)
Går de på yoga för mammor? (Eller stretching för valar som jag brukar kalla det)
Köper de kläder i skumma barnbutiker någonstans i Frölunda?
Vad gör de egentligen?
Och varför kommer de ut ur sina grottor så fort deras foster blivit en bebis?

Jag anar en konspiration. Någon typ av genetiskt experiment där gravida hålls gömda och staten försöker odla fram perfekta, produktiva bebisar som andas arbetslusta, inte vill veta av semester, och föraktar bidrag.
Kanske försöker man förinta oliktänkande, kanske är det mammorna själva som föder fram en armé av barn som skall göra livet surt för oss slappa 80-talister, sinnesjuka 90-talister (helt ärligt, har ni sett vilka barnprogram som de vuxit upp med?, det var bättre när jag var ung och det var tjeckisk dockanimation måndag till torsdag.) och mentalt svaga 70-talister (uuuh, vi känner. Uuuh, vilken fin soluppgång).
Jag vet helt enkelt inte. Men ni skall veta, ni med eran moderkaka och stora drömmar, att jag tänker ta reda på det. Och exakt vad skall ni göra för att stoppa mig? Spruta bröstmjölk i mitt ansikte? (YES PLEASE) Smiska mig till lydnad? Jag tror inte det.

Förresten är Calvin Harris tillbaka med sin I'm not alone som är allt bra med trance (DET FANNS BRA GREJER) och utan så mycket dåligt. Props?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0